Innehåll

Del 1, Dramaturgi

1. Inledning

2. Dramaturgi som begrepp
3. Vad skiljer vanligt drama från interaktivt dito?
4. Kontraktet mellan dig och din publik
5. Dramats uppbyggnad
6. Balansera din produkt
7. Att föra dramat framåt
8. Hur får jag användaren att "vända blad"

1: Inledning

Människan är en kommunicerande varelse och har på ett eller annat sätt varit det under större delen av sin existens. Boken "Theoretical Foundations of Multimedia" börjar med just detta.

Mycket tidigt började vi berätta historier för varandra på ett eller annat sätt, ofta med hjälp av olika tekniker för att öka på dramatiken, vilt viftande armar, varierade röster och ljudeffekter, kanske även rekvisita, t ex i form av ett spjut för att visa hur man dödade bytet. Allt för att fånga åskådarna och få dem att ta till sig historien man berättade. Senare tillkom musik som ett naturligt inslag och även bilder för att ytterligare förstärka budskapet.

Vad de flesta historier handlade om kan bara vara en gissning, men det är troligt att de till att börja med handlade om vardagliga ting som hade inträffat. Jägarna kanske ville skryta lite extra om sina insatser, man ville kanske varna sina barn för faror som fanns där ute, vem vet. Vad man dock kan anta är att de flesta historierna väckte reaktioner hos åskådaren av något slag. Att väcka reaktioner är just själva kärnan i historieberättande oavsett vad för sorts berättelse det är. Att åskådaren genom sin erfarenhet och sina värderingar i interaktion med det som berättas framför honom/henne, får en speciell känsla i kroppen. Känslan som frambringas kan vara nästan vad som helst, rädsla, glädje, segerkänsla, jag-kan-också, sorgsenhet och så vidare, det viktiga är att målet har varit att framkalla just den känslan och att man har lyckats. Det är alltså åskådaren som är det viktiga, inte du som författare!

2: Dramaturgi som begrepp

Dramaturgi är läran om dramats teori och formproblem, eller om man så vill, läran om dramatiskt berättande.

Om vi ser på det ur ett mer praktiskt perspektiv så handlar det hela om att fånga åskådarens/användarens intresse.

Ända sedan konstformen som sådan skapades i antikens Grekland (anses det oftast i alla fall), så har den varit föremål för olika försök att reglera den eller att skapa konventioner för den att följa. Förändringarna i synsätt har varit många och ur det hela har flera "skolor" vuxit upp som har sina sätt att se på dramaturgins utformning för ett lyckat resultat.

En sak har dock inte ändrats; grunden till allt berättande är åskådaren.

Åskådarens/användarens roll är att själv fylla ut det händelseförlopp som visas just nu. Berätta inte vad användaren ska känna eller vilken sinnesstämning som råder på scenen, förmedla det istället!

• Tänk dig följande;
  På datorskärmen ser du en vit bakgrund med en textruta som beskriver handlingen i ett spel som utspelar sig under oroliga tider i ett forntida land. Kungen har dött och skräcken härjar. Texten beskriver att allt känns tungt och dystert för de stackars människorna som ser slagna och slitna ut under det elaka styret av kungens onda enäggstvilling. För att få åskådaren att förstå hur stämningen är i detta land måste du här skriva mycket text som tydligt beskriver människorna och stämningen. Det räcker inte med att skriva " Kungen har dött och skräcken härjar" för att användaren ska förstå stämningen och kunna leva sig in i den, här behövs ord, verb och adjektiv som tydligt beskriver allt och alla känslor. Men om du använder en massa ord (som ingen orkar läsa på skärm) så kunde du lika gärna skrivit en bok istället. Använd dig av multimedians inneboende kraft; att kombinera medier för att ge en känsla.
  
  
• Tänk dig nu följande scenario istället;
  På datorskärmen ser du en mörk bakgrund, dimma ligger över delar av skärmen och medan en röst beskriver vad som hänt i landet, visas dunkla bilder upp på nedbrutna människor klädda i trasiga kläder. I högtalarna hörs tung dyster musik blandat med arga röster, klagande gråt och svärdskrammel.

Du förstår skillnaden, eller?

Det är ju så att betraktarens hjärna formulerar hela händelseförloppet och känslan mycket effektivare än vad du kan med beskrivningar av känslor. Användaren fyller i med mer effekter än vad du ursprungligen tänkt och formulerar det olika vartefter sin egen bakgrund.

Se ett annat exempel för att belysa det hela...

Gå vidare till nästa del