Datorns och Internets utvecklingSyftet med detta kursavsnitt är att du ska få:
|
|
Rekommenderad läsning: Rheingold, Howard. Tools for Thought på http://www.rheingold.com/texts/tft/ kap. 1-3, 11-12, 14
|
Både datorns och Intenets historia är kort men fascinerande, och även om man inte behöver känna till allt finns det åtminstone en del personer och händelser man bör kunna. Bland de viktigaste (och intressantaste) är: Charles Babbage och Lady Ada Byron, grevinna av Lovelace och dotter till Lord Byron, kan sägas vara de första datorpionjärerna och även om de inte skapade någon egentlig dator så lade deras tidiga arbete inom bl a programmering grunden för mycket av det som skulle komma. Den eccentriske men geniale engelska matematikern Alan Turings arbete med att knäcka tyskarnas Enigma-chiffer under andra världskriget fick honom att inse att en beräkningsmaskin kunde användas till mycket mer än att hantera siffror. Vannevar Bush (1890-1974) var president Roosevelts vetenskaplige rådgivare och presenterade sin framtidsvision i artikeln "As We May Think" i tidningen The Atlantic Monthly i juli 1945. I artikeln presenteras flera intressanta (fiktiva) apparater, varav särskilt Memex uppmärksammats eftersom den i mångt och mycket påminner om en dator som har tillgång till websidor. Bush var van vid maskiner som baserade sig på mekanik och mikrofilm, och med tanke på att dåtidens datorer var enorma maskiner med mycket begränsad beräkningskapacitet, så var det inte så konstigt att hans fiktiva maskiner istället utnyttjade teknik som han var välbekant med och som han visste fungerade. John von Neumann, en av 1900-talets största begåvningar, var rätt man på rätt plats och kombinerade under kalla kriget matematik och ingenjörskonst för att ta fram tidiga datorer, inte minst för att klara av de ofantliga mängder beräkningar som behövdes för att skapa den första atombomben (Manhattan-projektet som von Neumann ledde). I början av 60-talet var datorer stora och framförallt mycket dyra, men användes av större företag bl a för att automatisera orderhantering och löneutbetalningar. Vare sig IBM eller DEC, båda giganter inom den tidiga datorindustrin, kunde föreställa sig en framtida marknad för persondatorer. Tack och lov fanns det mer visionära personer som drev på utvecklingen! Redan 1963 skapade Ivan Sutherland programmet Sketchpad, det första riktigt interaktiva grafiska datorprogrammet, och lade därmed grunden för dagens datorgrafik. Sutherland blev sedermera också en av pionjärerna inom VR-forskningen och tog bl a fram VR-glasögon mycket tidigt. Under 1960-talet hade också Douglas Engelbart, tydligt inspirerad av Vannevar Bush, arbetat och tagit fram system för att underlätta samarbete på distans med hjälp av datorer. I en uppmärksammad demonstration 1968 visade han vad han och hans medarbetare på Augmentation Research Centre (ARC) tagit fram; bl a hypertextlänkar, tekniker för tele/videokonferenser, ordbehandling, fönsterhantering, inbyggda hjälpsystem och musmarkör. En annan tidig visionär som också intresserade sig för hypertext (och som faktiskt myntade ordet "hypertext") var Ted Nelson. Nelson är kanske främst känd för att mynta uttryck; hans eget projekt Xanadu som han arbetat med sedan slutet av 60-talet har fortfarande inte resulterat i något konkret och det förefaller vara få förutom han själv som förstår vad det egentligen syftar till. Alan Kay, med ett förflutet på bl a Stanford, MIT, Xerox PARC, Atari och Apple, är en av 70- och 80-talets mest visionära personer. Inspirerad av Sketchpad och det pedagogiska programmeringsspråket LOGO utvecklade han språket Smalltalk, det första objektorienterade programmeringsspråket. Hans tankar om framtidens datorer återfinns i hans imaginära dator Dynabook; en produkt som aldrig utvecklats men som har påverkat många av dagens handhållna datorer. Naturligtvis kan man inte tala om datorns historia utan att nämna Steve Jobs och Steve Wozniak, grundarna av Apple. Från att i början monterat ihop sina datorer i Jobs garage lyckades de på kort tid skapa ett jätteföretag vars tillvaro dock har varit ganska osäker under en längre tid. Apples konkurrent, eller ärkerival om man ska tro filmen "Pirates of Silicon Valley", var ursprungligen IBM, men kom i takt med att IBMs marknadsandelar under 80- och 90-talet sjönk alltmer att bli Microsoft som väl knappast behöver någon närmare presentation. Microsofts tidiga historia påminner en hel del om Apples. Företaget grundades av Bill Gates och Paul Allen 1975 och har sedan dess växt ganska mycket. Microsofts stora framgångar beror delvis på företagets aggressiva affärsmentalitet, men samma mentalitet har också resulterat i bl a den enorma anti-trustprocessen i slutet av 90-talet och ett stort antal missnöjda personer och företag. Som en motreaktion på Microsofts och andra mjukvarujättars mentalitet finns något som kallas Open Source (öppen källkod) eller free software (fri mjukvara). De mest kända frontpersonerna för denna rörelse är Richard Stallman (grundaren av Free Software Foundation) och Linus Thorvalds, skaparen av Linux. Linux är fn ett populärt operativsystem för servrar, väl i klass med Microsofts produkter, och lockar till sig nya användare varje dag. Hur utvecklingen av hård- och mjukvarubranschen kommer att se ut i framtiden återstår ännu att se. Antagligen kommer vi alla att bli berörda av den men kanske några av oss är med och påverkar den.
|
|
Datorerna, eller åtminstone det som skulle komma att bli datorer med dagens mening, började alltså så sakta utvecklas under 40- och 50-talen och USA trodde sig ha ett stort tekniskt försprång. 1957, mitt under kalla kriget, togs därför USA rejält på sängen när Sovjetunionen sköt upp Sputnik, den första artificiella satelliten. USA insåg att de låg efter i rymdkapplöpningen och såg ett stort potentiellt hot i att Sovjetunionen skulle kunna avfyra kärnvapen från rymden. USAs försvarsdepartement (Department of Defence (DoD)) skapade Defence Advanced Research Projects Agency (DARPA eller ARPA; "D"et utelämnas ofta) för att återta USAs ledning inom vetenskap, forskning och teknik. Genom att sätta samman flera av USAs bästa vetenskapsmän lyckades man konstruera en amerikansk satellit på bara 18 månader.
Några år senare började man titta på hur datorer skulle kunna användas av försvaret trots kärnvapenangrepp på en eller flera ledningscentraler. En ingenjör vid namn Paul Baran framförde i början på 60-talet en banbrytande vision om ett osårbart kommunikationssystem. Denna vision skulle lägga grunden för Internet. Han insåg att för att minska sårbarheten måste man skapa ett distribuerat nätverk, dvs ett nätverk där punkterna är sammankopplade kors och tvärs utan några centrala knytpunkter. Detta innebar att det kunde uppstå ett eller flera brott utan att kommunikationen bröts.
För att kunna utnyttja de fördelar som ett distribuerat nätverk ger måste överföringen ske på ett annat sätt än i telefonsystemet. Detta bygger på att en särskild linje sammankopplar två punkter. Endast dessa två punkter kan då använda denna linje. Barans idé var att istället dela upp meddelandet i flera "paket" som skickades iväg vart och ett för sig. Dessa sätts sedan samman i mottagaränden till ett meddelande igen. Fördelen med detta system är att ingen linje "blockeras", att flera användare kan använda samma linje och att "paketen" kan hitta fram på olika vägar. En förutsättning för att använda detta system, insåg Baran, var möjligheten att skicka meddelandet i digital form (ettor och nollor) istället för analogt. Ett digitalt meddelande kan kopieras hur många gånger som helst utan att data förloras. (Läs mer om datorns språk.)
Paul Baran gick till det amerikanska telefonbolaget AT&T och försökte
sälja sin idé. Dessa trodde dock inte på att det var genomförbart
och gav Baran kalla handen. Detta kan ses som en av historiens små ironier
för hade företaget AT&T nappat hade Internets historia sett mycket
annorlunda ut. Istället blev det en statlig forskningsmyndighet, ARPA (Advanced
Research Projects Agency) som snappade upp idén. ARPA jobbade med olika
långsiktiga forskningsprojekt som kunde få militär betydelse.
Den amerikanska militären var en stor datorköpare och ville ha möjlighet
att utnyttja sina utspridda datorresurser men hade problem att få maskinerna
att kommunicera med varandra. Därför ansågs forskning kring
datornätverk viktig.
Projektet, som kom att bli ARPANET, föregångaren till dagens Internet, leddes av visionären J. C. R. Licklider Man började forska och experimentera med nätverk och datorkommunikation och för att förverkliga idén om det distribuerade nätverket baserat på paketöverföring vände sig ARPA till universitetsvärlden (inte bara företag som tidigare) och 1969 kopplades fyra unversitet samman och ARPANET hade skapats. Det fungerade men ingen visste riktigt vad det skulle användas till. Detta hindrade dock inte ARPA från att fortsätta att pumpa in pengar i projektet. Fler universitet anslöts till ARPANET. Nästa tekniska genombrott av betydelse kom i början på 70-talet. Robert Kahn och Vincent Cerf skapade TCP/IP (Transmission Control Protcol / Intenet Protocol). Ett kommunikationsprotokoll som möjliggjorde att koppla ihop olika nätverk.
Man använde nu ARPANET för två saker, Telnet och FTP. Telnet innebär att man kopplar upp sig mot en annan dator. Detta innebär t ex att man kan utnyttja en kraftfull dator någon annanstans för att utföra beräkningar. FTP står för File Transfer Protocol och innebär överföring av filer mellan två datorer. Men FTP började utnyttjas för något annat. Lärare och studenter började skicka meddelande till varandra. Man utvecklade snart speciella program för att skicka e-post. E-post blev snabbt mycket populärt och den mest utnyttjade tjänsten på ARPANET. Ett militärt forskningsprojekt hade förvandlats till ett akademiskt diskussionsforum!
ARPANET fortsatte att växa i maklig takt och 1983 delades det upp i två delar; en civil (ARPANET/Internet) och en militär (MILNET). 1988 anslöts SUNET, det svenska universitetsnätverket. 1990 upphör ARPANET att existera och administrationen av Internet övertogs av de amerikanska universiteten.
Under 80-talet hade programmeraren Tim Berners-Lee arbetat på CERN i Schweiz och på egen hand, inspirerad av Ted Nelsons idéer från 20 år tidigare, arbetat fram en teknik som tillät att dokument hyperlänkades till varandra. Han skapade ett enkelt beskrivningsspråk (HTML, HyperText Markup Language) och ett litet program för att visa upp sidan. Protokollet som användes var HTTP ( HyperText Transfer Protocol) och det krävde en unik adress (URL, Uniform Resource Locator) för att till det länkade dokumentet. Resultatet? World Wide Web!
Marc Andreesen var liksom många andra intresserad av Internet och WWW i synnerhet. Ett av problemen med existerande webläsare var att de inte kunde visa upp bilder, och för att aktivera hyperlänkar behövde man trycka på knappar. Andreesen skapade tillsammans med några andra som också jobbade på National Center for Supercomputing Applications (NCSA) skapade därför den första grafiska webläsaren Mosaic och gjorde den tillgänglig för alla som ville ha den. Den blev oerhört populär, i synnerhet när versioner för Windows och Macintosh släpptes. Andreesen lämnade NCSA och grundade företaget Netscape som med sin Netscape Navigator förbättrade Mosaic genom att bl a lägga till extra funktionalitet vilket uppskattades av webdesigners. Företaget stod på sin topp åren 1996-1997 men började tappa i popularitet när Microsoft började satsa ordentligt på sin egna browser Internet Explorer. Netscape såldes till AOL för astronomiska 10 miljarder USD och har nu bara en marknadsandel på ca 30%.
Internet kan enklast beskrivas som ett gigantiskt datornätverk bestående av många sammankopplade nätverk, därav dess namn. Inter betyder mellan och net betyder nätverk. Ett nätverk för att koppla ihop nätverk. Idag är Internet stort och sträcker sig över hela jordklotet. Det finns siffror som säger att Internet består av 50.000 sammankopplade nätverk men sanningen är att ingen vet exakt hur många det är. Orsaken till det är att Internet är en funktionell och fungerande anarki.
En annan mindre teknisk definition av Internet är att det är ett nätverk av användare. År 1993, då World Wide Web introducerades, fanns det c:a 1 miljon användare på Internet. Nu, år 2002, är det omkring 500 miljoner användare i världen. I Sverige finns det nu ca 5 miljoner Internetanvändare. Detta kan jämföras med c:a 6 miljoner telefonanslutningar, 2 miljoner mobiltelefoner, 3,6 miljoner hushåll med TV varav 1,3 miljoner med kabel-TV. Det finns drygt 600.000 svenska värddatorer (med ändelsen .se) och c:a 15 svenska TV-kanaler.För att förstå varför Internet ser ut som det gör måste man gå till dess historia. Utvecklingen är präglad av det intellektuella klimatet av öppenhet och lätt anarki som rått inom den akademiska världen. Mycket av forskningsarbetet har utförts av studenter och dessa har också utgjort den första Internetkulturen som blivit präglad av studenters syn på livet.
Trots IT-industrins ekonomiska kollaps de sista åren är den tekniska utvecklingstakten oförändrat hög och dataöverföringskapaciteten i de existerande delarna ökar konstant. I USA pågår ett projekt med omkring 200 deltagande organisationer kallat Internet2 och som syftar skapa ett betydligt snabbare Internet med hastigheter 100 - 1000 gånger dagens. Internets expansion däremot, som från att som mest ha fördubblats var 53:e dag, förefaller nu ha stannat upp eller t.o.m börjat minsta om man ska tro http://www.netsizer.com/
Inga övningar på detta avsnitt.
Skapat av Nicholas Pagden 2002-08-15